En ledig dag

Idag tog jag en tur till Slöjd-Detaljer i Skara. Där hittade jag lite smått och gott som inspirerade mig till att göra några fler örhängen till samlingen.

När jag kom hem tog jag fram alla mina knappar... Det är något speciellt med knappar. Jag blir alldeles kär av att plocka bland dem och kan sitta i flera timmar och lägga dem i olika högar.

Ögongodis blir örongodis

Med nål & tråd, superlim och limpistol satte jag igång...

Romantik i öronen

När jag väl hade kommit igång, ville jag bara göra fler och det blev en hel del innan Christian kom hem från jobbet och "väckte" mig.

Längtan efter att slöjda i min egen sal

Häromdan fick jag äran att vikariera i textilslöjden tillsammans med den ordinarie läraren. (Jag och halva klassen fick hålla till i bildsalen.)

Läraren var den torraste och tråkigaste kvinna jag har mött. Hon, salen och allt hon tog i var dammigt. Det första hon sa till mig efter vi hade tagit i hand var: - Du kan väl göra snoddar? Hon flyttade mig lite åt sidan och tog fram en big pack-låda med snedremsor från 70-talet; -Idag får eleverna göra en nyckelring eller fläta en fyrfläta.

Jag valde den här nyckelringen med snedrämsorna. Dessa färger kan ses som harmoniska och natursköna, men inte för alla 13-åringar 2010.

Häftig, meningslös, mosssig eller bra för elevernas motoriska förmåga?

Jag upplevde att många av eleverna törstade efter inspiration och färg. Två tjejer såg min Converse-sko som jag hade runt halsen; ååå, har du gjort den!? vad fin! Är det svårt? Innan jag hinner svara, utbrister den torra kvinnan; Usch, vad pilligt!

Hennes slöjdundervisning kväver all inspiration som finns. Denna slöjdundervisning har inget syfte, den medför att andra ser slöjden som meningslös, för det är den. Den är död.

Nä, jag längtar efter att få ´"äga" en egen slöjdsal och bedriva en verksamhet som inspirerar nu och i framtiden. En slöjdundervisning full av liv och fantasi.